Gorlans Ruiner av John Flanagan

Antal sidor: 250

Förlag: B Wahlströms

Originaltitel: The Ruins of Gorlan #1

Serie: Spejarens Lärling

Release: April 2007

Lämplig till åldern: 12-15

Genre: Ungdom, fantasy.

Will ville alltid bli krigare, eller en soldat. Spejarna, med sina mörka mantlar och sitt sätt att kunna gömma sig var som helst, har alltid gjort honom nervös.

Byborna tror att spejarna utövar magi för att inte bli sedda av vanligt folk.

Nu, när Will är femton år gammal, och liten till växten, är det dags för honom att bli lärling. När spejaren Halt antar honom som en spejare, blir Will väldigt besviken. Han tror att spejarna är oviktiga.

Vad Will inte vet är att spejarna spelar en väldigt viktig roll i kriget. Snart börjar striden.

Texten över är från goodread, men jag har ändrat småfakta och översatt till svenska.

Boken är ganska bra faktiskt. Inte något jag förberett mig på. Jag läste boken för att en kompis satte den i mina händer. Jag hade nog tänkt mig en äventyrslysten roman med många svärd och mycket blod. Det är ungefär det jag får också, minus blodet.

Fast Will slåss ju aldrig med svärd visserligen. Men i alla fall.

Något jag saknar i den här boken är kvinnor.

Kvinnorna i boken lagar mat och sköter om hushållen. De får varken vara med i krigen eller göra något annat än att just laga mat. De två enda flickorna som egentligen är med är två jämnåriga flickor, som den ena blir en diplomat och den andra en kock. Ungefär så är jämställdheten i Spejarens lärling.

Vad som inte framgår på baksidan är att man får följa fler personer än Will. Man får även träffa Horace, som går på krigarskolan. Jag har svårt att sympatisera med honom i början, och enligt mig måste man kunna sympatisera med en bra karaktär, annars är han inte så bra.

Ändå känner jag att boken träffar mig på något sätt, som gör att jag vill läsa mer. Antingen känner jag medlidande med korta Will som inte kan bli det han vill bli, men finner tröst i något annat, eller så är det bara något speciellt med sättet Flanagan skriver på. Jag kan inte sätta fingret på det.

Relationen mellan Halt och Will är väldigt intressant. Jag känner igen mig i bådas roller.

Detta ger boken en stjärna i kanten.

Flanagan har lyckats hitta på många spännande karaktärer, men som jag nämnde innan så är de flesta av samma kön. Tråkigt. Enligt honom får alltså bara män slåss.

Men strider är det gott om, och jag kan klassa detta som en okej fantasyroman, men inget mer. 

På slutet händer inget jag inte kunde förutspå efter de första 50 sidorna, och det gör mig besviken. En omvändning hade höjt betyget, det är jag säker på. Men Flanagan fortsätter skicka ut säkra kort och chansar inte en enda gång. Tråkigt.

Teaser quote:  "People will think what they want to," he said quietly. ‘’Never take too much notice of it."  

Betyg: