Artemis Fowl av Eoin Colfer

Antal sidor: 249 

Förlag: B Wahlströms

Serie: Artemis Fowl

Svensk titel: Artemis Fowl

Genre: Fantasy, Sci-fi

Lämplig till åldern: 10-15

Artemis Fowl är ett tolvårigt kriminellt, överintelligent geni. Men inte ens han inser att han tar sig vatten över huvudet när han pyssling, kommendör Holly Short från P.Y.S.S. Tyvärr är inte dessa pysslingar som dem i godnattssagorna. De är beväpnade och livsfarliga. När han tror att han vet precis vart han har dem, slutar de spela enligt reglerna...

Boken är inget vidare. Okej, den går bra att läsa om man bara vill ha lite underhållning. 

Men vill man ha en djup roman som man kan läsa om och om igen, så får man nog leta vidare.

Man får läsa ur både Holly's perspektiv och ur Artemis perspektiv.

När det är ur Artemis perspektiv är det väldigt få kvinnor med. Likadant hos Holly, förutom hon själv då...

Boken är ganska spännande. Det låga betyget beror mest på att jag faktiskt inte gillar bokens stil.
Visserligen är det ju en bok som riktar sig till lite yngre barn, men det brukar egentligen aldrig vara ett problem för min del. Har väldigt svårt att sympatisera med huvudpersonen, Artemis Fowl, som är en arrogant unge på tolv år. Inget man egentligen är särskilt intresserad av alltså. Även om en av huvudpersonerna är på det viset, så är Holly(den andra huvudpersonen) desto trevligare att följa.

Händelserna i boken går rätt segt, men framåt slutet blir det spännande. Jag tänker inte hacka på bokens logik, det finns i princip ingen, men Science-Fiction romaner brukar inte ha särskilt mycket av den varan i alla fall. Att jag ändå gillar denna boken lite grann beror nog mest på att jag gillar själva idén med högteknologiska pysslingar. Sådant stöter man trots allt inte på så ofta, även om det säkerligen har använts förut, så känns det lite nytänkande och inte alltför kopierat. Jag tycker dock att Eoin Colfer kunde gjort bättre, med tanke på andra bra böcker med honom, som ''Airman'' och en rad uppskattade böcker för de minsta barnen.

BETYG:

Teaser Quote: "If I win, I'm a prodigy. If I lose, then I'm crazy. That's the way history is written." 

Läs också:

Airman, Aeronauten på svenska, är en annan bok av Eoin Colfer. Annars finns ett flertal fortsättande böcker i Artemis Fowl serien.

Graceling av Kristin Cashore

Graceling av Kristin Cashore
Antal sidor: 352 

Förlag: Bland annat Graphia Books.

Release: September 2009

Serie: The Seven Kingdoms Trilogy

Svensk titel: De Utvalda: Tankeläsaren

Genre: Fantasy, överlevnad.

Lämplig till åldern: 13-18
En väldigt populär bok, både internationellt och i Sverige är De Utvalda. Mina låga förväntningar visade sig vara falska. 

Katsa har kunnat döda med sina bara händer sedan hon var åtta år - hon är en särling, en av de speciella människorna i de sju kungadömena. 

Även om hon är kungens systerdotter så blir hon tvingad att döda de som kungen inte gillar.

När hon först träffar Prins Po, som också är en särling, förstår hon inte hur mycket hennes liv kommer ändras. När hon och Po ger sig ut tillsammans för att rädda de sju kungadömenas öden uppstår mer än vänskap.

Jag älskar den här boken! Enligt mig är den här boken en av de bästa jag har läst. Den är skriven på ett sätt som fångar en direkt, och gör så att man inte vill lägga den ifrån sig. 

Det jag trodde jag skulle få läsa var en roman med tråkiga dialoger och tråkiga karaktärer. Istället upptäckte jag att Katsa är en välkonstruerad karaktär som utvecklas under bokens gång.

Andra trevliga karaktärer som överraskar en dyker också upp, som Bitterblue och Seth till exempel.

Storyn genomstrålar girl-power, vilket är roligt för än gångs skull. Nu för tiden är ju dock tjejer som slåss rätt så vanligt. Katsa utstrålar väldigt mycket styrka och hon är väldigt självständig. Uppfriskande.

Boken känns intressant och idén är bra. Jag vet inte riktigt om det funkar fullt ut, men för mig funkar det bra. Dock är slutet inget jag är särskilt förtjust i, tyvärr. Men ignorerar man detta är boken fantastisk!

Betyg:

Teaser Quote: 
"A monster that refused, sometimes, to behave like a monster. When a monster stopped behaving like a monster, did it stop being a monster? Did it become something else?" 

LÄS OCKSÅ: 

&

Bitterblue, som kommer ut 21 juni 2012(enligt vissa källor).

Gorlans Ruiner av John Flanagan

Antal sidor: 250

Förlag: B Wahlströms

Originaltitel: The Ruins of Gorlan #1

Serie: Spejarens Lärling

Release: April 2007

Lämplig till åldern: 12-15

Genre: Ungdom, fantasy.

Will ville alltid bli krigare, eller en soldat. Spejarna, med sina mörka mantlar och sitt sätt att kunna gömma sig var som helst, har alltid gjort honom nervös.

Byborna tror att spejarna utövar magi för att inte bli sedda av vanligt folk.

Nu, när Will är femton år gammal, och liten till växten, är det dags för honom att bli lärling. När spejaren Halt antar honom som en spejare, blir Will väldigt besviken. Han tror att spejarna är oviktiga.

Vad Will inte vet är att spejarna spelar en väldigt viktig roll i kriget. Snart börjar striden.

Texten över är från goodread, men jag har ändrat småfakta och översatt till svenska.

Boken är ganska bra faktiskt. Inte något jag förberett mig på. Jag läste boken för att en kompis satte den i mina händer. Jag hade nog tänkt mig en äventyrslysten roman med många svärd och mycket blod. Det är ungefär det jag får också, minus blodet.

Fast Will slåss ju aldrig med svärd visserligen. Men i alla fall.

Något jag saknar i den här boken är kvinnor.

Kvinnorna i boken lagar mat och sköter om hushållen. De får varken vara med i krigen eller göra något annat än att just laga mat. De två enda flickorna som egentligen är med är två jämnåriga flickor, som den ena blir en diplomat och den andra en kock. Ungefär så är jämställdheten i Spejarens lärling.

Vad som inte framgår på baksidan är att man får följa fler personer än Will. Man får även träffa Horace, som går på krigarskolan. Jag har svårt att sympatisera med honom i början, och enligt mig måste man kunna sympatisera med en bra karaktär, annars är han inte så bra.

Ändå känner jag att boken träffar mig på något sätt, som gör att jag vill läsa mer. Antingen känner jag medlidande med korta Will som inte kan bli det han vill bli, men finner tröst i något annat, eller så är det bara något speciellt med sättet Flanagan skriver på. Jag kan inte sätta fingret på det.

Relationen mellan Halt och Will är väldigt intressant. Jag känner igen mig i bådas roller.

Detta ger boken en stjärna i kanten.

Flanagan har lyckats hitta på många spännande karaktärer, men som jag nämnde innan så är de flesta av samma kön. Tråkigt. Enligt honom får alltså bara män slåss.

Men strider är det gott om, och jag kan klassa detta som en okej fantasyroman, men inget mer. 

På slutet händer inget jag inte kunde förutspå efter de första 50 sidorna, och det gör mig besviken. En omvändning hade höjt betyget, det är jag säker på. Men Flanagan fortsätter skicka ut säkra kort och chansar inte en enda gång. Tråkigt.

Teaser quote:  "People will think what they want to," he said quietly. ‘’Never take too much notice of it."  

Betyg: